Egenremiss

Vad är en remiss?
En remiss är ett meddelande med information om att man som patient behöver en särskild bedömning, undersökning eller behandling. Remissen innehåller dessutom medicinsk information om till exempel vad man har för symtom, hur man mår och tidigare sjukdomar och skador.
Ofta skickas remissen direkt från en vårdmottagning till en annan och då ser man inte remissen själv. Då kan det vara viktigt att man får veta till exempel om man kommer att bli kallad av någon annan vårdenhet och hur lång tid man kan behöva vänta.
Oftast är det en läkare som skriver en remiss, men det finns också andra yrkeskategorier som har möjlighet att göra det, till exempel en sjuksköterska på en barnavårdscentral.

Egenremisss
Det finns inte något krav på remiss från läkare för att få specialistvård. Om du söker vård på en specialistklinik utan läkarremiss kan vårdpersonalen ibland vilja att du ska skriva en egen remiss, en så kallad egenanmälan. Den ska innehålla:
• ditt namn
• personnummer
• adress
• telefonnummer
• information om dina symtom eller din sjukdom
• varför du söker behandling hos specialist.
Ju noggrannare du är i din beskrivning, desto lättare blir det för vårdpersonalen att bedöma ditt vårdbehov. Vissa kliniker har färdiga formulär du kan fylla i.
Du kan bara remittera dig själv till en specialistklinik om det framgår av din egenanmälan att du behöver specialistvård.

Hur ska man göra?
Skriv ett kort och koncist brev där du också anger personnummer, namn, adress och hur man kan nå dig. Långa berättelser om allt du varit med om underlättar inte för läkaren som bedömer remissen. Normalt är läkarremisser 15-20 rader. Börja med att beskriva kort vem du är, vad du jobbar med, och tidigare viktiga sjukdomar. Sedan vilka besvär som gör att du vill ha specialistbedömning, och vad du har fått för besök och utredning tidigare för de besvären. Var noga med att motivera varför du söker specialist, och inte menar att du kan få vården hos husläkare. Ta inte heder och ära av primärvården för det, du kan räkna med att dina remisser så småningom kommer din husläkare till del.

Vad kan man göra om reglerna säger att egenremisser ska gälla, men om man får veta att de inte kan ta emot egenremisser i vården?
Då kontaktar man patientnämnden eller vårdgarantinämnden i sitt landsting och berättar vad som hänt.

Källa SLL

Egenremiss

Vad är en remiss?
En remiss är ett meddelande med information om att man som patient behöver en särskild bedömning, undersökning eller behandling. Remissen innehåller dessutom medicinsk information om till exempel vad man har för symtom, hur man mår och tidigare sjukdomar och skador.
Ofta skickas remissen direkt från en vårdmottagning till en annan och då ser man inte remissen själv. Då kan det vara viktigt att man får veta till exempel om man kommer att bli kallad av någon annan vårdenhet och hur lång tid man kan behöva vänta.
Oftast är det en läkare som skriver en remiss, men det finns också andra yrkeskategorier som har möjlighet att göra det, till exempel en sjuksköterska på en barnavårdscentral.

Egenremisss
Det finns inte något krav på remiss från läkare för att få specialistvård. Om du söker vård på en specialistklinik utan läkarremiss kan vårdpersonalen ibland vilja att du ska skriva en egen remiss, en så kallad egenanmälan. Den ska innehålla:
• ditt namn
• personnummer
• adress
• telefonnummer
• information om dina symtom eller din sjukdom
• varför du söker behandling hos specialist.
Ju noggrannare du är i din beskrivning, desto lättare blir det för vårdpersonalen att bedöma ditt vårdbehov. Vissa kliniker har färdiga formulär du kan fylla i.
Du kan bara remittera dig själv till en specialistklinik om det framgår av din egenanmälan att du behöver specialistvård.

Hur ska man göra?
Skriv ett kort och koncist brev där du också anger personnummer, namn, adress och hur man kan nå dig. Långa berättelser om allt du varit med om underlättar inte för läkaren som bedömer remissen. Normalt är läkarremisser 15-20 rader. Börja med att beskriva kort vem du är, vad du jobbar med, och tidigare viktiga sjukdomar. Sedan vilka besvär som gör att du vill ha specialistbedömning, och vad du har fått för besök och utredning tidigare för de besvären. Var noga med att motivera varför du söker specialist, och inte menar att du kan få vården hos husläkare. Ta inte heder och ära av primärvården för det, du kan räkna med att dina remisser så småningom kommer din husläkare till del.

Vad kan man göra om reglerna säger att egenremisser ska gälla, men om man får veta att de inte kan ta emot egenremisser i vården?
Då kontaktar man patientnämnden eller vårdgarantinämnden i sitt landsting och berättar vad som hänt.

Källa SLL

backtotop