Akupunktur är ursprungligen en gammal kinesisk terapimetod, där man behandlar sjukdom eller ger smärtlindring genom att applicera nålar på specifika punkter på kroppen.
Varianter av akupunktur är öronakupunktur där endast öronmusslan används för nålsticken, el-akupunktur där retningen av nålsticket förstärks genom svagström i nålen, samt akupressur där fingararnas tryck används i stället för nålar.
Akupunktur, som från början troligtvis var rent empiriskt baserad, har knutits till metafysiska föreställningar inom antik kinesisk filosofi - dualismen mellan de så kallade energityperna yin och yang, och läran om de fem elementen (eld, jord, metall, vatten och trä). Sjukdom och ohälsa anses uppstå genom obalans mellan elementen i kroppen och mellan yin och yang.
Moderna västerländska medicinska förklaringar
Orsaken till akupunkturens smärtstillande och lugnande effekt är bland annat att nålsticken aktiverar kroppens produktion av opioider och/eller blockerar smärtimpulser till det centrala nervsystemet.
Eventuellt kan man få en kortvarig avsvällning av luftvägar och slemhinnor på grund av ökad adrenalinutsöndring. Enligt denna tolkning är akupunkturens effekt ospecifik och snarast beroende på nålstickens grad av smärta än av deras exakta lokalisation.
De flesta västerländska akupunktörer distanserar sig från den traditionella filosofiska läran som grund för behandlingen, men hävdar ofta att effekterna inte kan förklaras enbart genom ospecifik retning.
Allmänt accepterade belägg för andra effekter än smärtstillande och lindring av illamående saknas. En möjlig förklaring till akupunkturens påstådda anti-inflammatoriska effekt kan vara att kroppen vid akupunktur provoceras till att producera kortison.
I metastudier hävdas att det finns belägg för att akupunktur är effektivt mot illamående och kräkningar efter operationer, kemoterapi och i samband med graviditet samt vid kroniska ryggsmärtor. Det finns också belägg för akupunkturens effekt vid smärtlindring till exempel efter tandoperation.